Teknik, entreprenörskap, webbutveckling
Jag fick en fråga av en kompis som undrade om det finns något CMS som är lättanvänt för mindre nätvana människor, och kom att tänka på ett filmklipp som cirkulerade i ett polopoly-relaterat projekt jag jobbade med för några år sedan.
Luleå tekniska universitet tyckte en gång i tiden att deras personal behövde lite extrahjälp för att kunna hantera CMS:et och jag tror jag förstår varför…
Men frågan kvarstår, finns det något CMS som faktiskt är bra användbarhetsmässigt?
Efter att ha gått runt och känt mig allmänt omotiverad av mina idéer och inte förstått hur jag ska få sajter att “lyfta” så vände jag till slut på problemet. Istället för att fundera på vad jag borde bygga så började jag fundera på vad jag tycker är kul att bygga. Då släppte det! Det jag gillar är ju data och att sammanställa den på sätt ingen har gjort förut.
Anledningen till att jag inte har bloggat på ett tag är att jag har ägnat all vaken tid åt att koda ihop ett experimentellt projekt den senaste veckan.
Feedipedia visar vad som skrivs om olika ämnen i Sverige just nu. Sajten är just nu att betrakta som en publik alfaversion.
Det jag i praktiken har gjort är att bygga en maskin som suger in data från olika kanaler utan att lagga allt för mycket (den segaste datakällan blir flaskhalsen), parsa datat till likadana objekt, för att sedan (potentiellt) kunna göra roliga saker med datat. Jag håller förstås också koll på hur folk (och sökmotorer) använder sajten.
Just nu är endast fyra källor inkopplade; Facebook, Twitter, Bloggy och en allmän bloggsök. I teorin ska det dock gå på några minuter att jacka in fler så länge deras output är på något standardformat. Finns det fler?
Idag fyller jag 30, men egentligen ser jag inget större värde i födelsedagar och jubileum. Visserligen är ett år inte riktigt lika godtyckligt som en timme eller en sekund, men hade vi levt på en planet med en lite annorlunda omloppsbana runt sin sol så hade ett år varit längre eller kortare än vårt år. För de flesta människor är det dessutom ingen större prestation att ha levt ett år till.
30 är ändå lite speciellt för mig. I många år har jag nämligen haft målbilden att när jag är 30 kommer jag ha ett eget företag och bygga mina egna idéer. Varför det blev just 30 gissar jag är för att det kändes så avlägset när jag pluggade, och därmed inte helt orealistiskt. Framtida 30-års-Johanna skulle säkert vara livserfaren och vuxen, dessutom är det en jämn och fin siffra.
Det här målet har hängt med så länge att det är djupt rotat i mitt medvetande. Jag är övertygad om att detta är anledningen till att jag är där jag är nu. Min inre bild av vart jag är på väg hjälper mig att fatta mer eller mindre medvetna beslut, vilket jag tror är ett sätt att styra upp sin intuition lite. Det är nog ingen slump att det började kännas ohållbart att överhuvudtaget vara anställd för ungefär ett år sedan, eller att jag plötsligt tyckte att det verkade som en ypperlig idé att starta aktiebolag nyligen.
Insikten att mitt liv faktiskt ser ut som jag föreställt mig det och att jag är på väg åt rätt håll känns otroligt bra, men nu behöver jag sätta ett nytt mål och det blir ett ganska ambitiöst sådant! Låt oss säga som så att man i alla fall inte kommer behöva läsa min blogg för att veta vad jag gör om tio år. ;-)
Jag leder webbuppdrag, vilket innebär att jag är med hela vägen, från konceptfas till implementation. Jag jobbar mot både kunden och våra utvecklare och är den som knyter ihop påsen, kan man säga. Hos oss på Creuna finns det många kunder som jobbar business-to-business och även offentliga verksamheter, men jag jobbar mest med kunder med inriktning mot marknadskommunikation, där användaren är slutkonsument.
För mig är en produktionsledare någon som har hand om kortare uppdrag och är mer hands-on. Det passar mig, som har koll på gränssnittsprogrammering och gillar att vara insatt i utvecklarnas arbete mer detaljerat. Jag driver ett flertal parallella mindre eller löpande uppdrag, och ibland leder jag större projekt som sträcker sig över en längre tid.
Jag läste informationsdesign på Mälardalens högskola, sen flyttade jag till Stockholm och började jobba som webbredaktör på Spray. En kompis i Eskilstuna hade tipsat mig om tjänsten, han kände en rekryterare som i sin tur kände folk på Spray. Jag hade gjort små frilansjobb som webbdesigner under tiden jag pluggade, man vad de fastnade lite extra för var att jag hade skrivit i mitt CV att jag hade jobbat extra som truckförare.
På Spray blev jag snabbt mer än redaktör, snarare koordinator. Jag hade hand om innehållssamarbeten, jobbade med kampanjer på Spray Date och var delaktig i en stor migration till en ny mailtjänst-leverantör. Efter 2,5 år på Spray kände jag att det var dags att gå vidare och började på Creuna.
Det låter kanske klyschigt, men alla dagar är olika! Jag får väldigt mycket mail från kunder och samarbetspartners, som jag koordinerar och stämmer av med. Jag pratar med utvecklare och kreatörer och ser till att alla i teamet vet vad de ska göra. Den största utmaningen är att hålla koll på alla aktiviteter och tidsplaner, både på projektnivå och för varje person i teamet.
Det roligaste är att se det slutliga resultatet av något som vi jobbat med ett tag – det ger en kick att se den färdiga produkten så som användarna kommer att se den, och samtidigt veta hur allt hänger ihop bakom kulisserna. Jag har superkompetenta medarbetare som varit med och putsat på varje del och det driver mig att känna att vi tillfört värde till kundens webbsatsning.
Kontakta Petronella: Linked-in
Jag kan det här med teknik nu. Jag har utbildningen och erfarenheten för att känna mig fullständigt trygg i att tekniken inte skulle vara ett problem om jag ville bygga något. Jag förstår att jag inte kan göra allt själv (dygnet har trots allt bara 24 timmar), men jag kan ta in rätt kompetens vid behov. Jag har sett en del av vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra i startups. Klart att alla gör misstag, men jag tror att jag skulle kunna undvika de grövsta.
Så, vad är problemet?
Affärstänk, eller snarare bristen på det. Det har funnits väldigt lite entreprenörskap kring mig och jag har tidigare inte umgåtts med entreprenörer överhuvudtaget. Min krets av människor har bra jobb och är fullständigt nöjda med det. Ibland får de mer ansvar och höjd lön och kan leva på det ett tag. Ibland byter de jobb, men det är inte något som händer i första taget så länge det nuvarande jobbet fungerar. Så funkar de flesta, men inte jag.
Att komma in i ett nytt tänk tar sin lilla tid, men det går. Jag tror att nyckeln är att umgås med entreprenörer tills det här nya synsättet på saker blir fullständigt självklart. “Klart vi ska bygga något och klart det kommer bli störst och bäst i världen.” Jag får inspiration av människor som är mitt uppe i att bygga saker för att de faktiskt gör något, men det som hjälper mig mest är människor som redan har lyckats. De får saker att kännas uppnåeliga och inte alls särskilt konstiga, även om jag självklart förstår att det ligger hårt arbete bakom framgången.
Just nu läser jag en inspirerande bok som heter Mind Your Own Business. Författaren har träffat 50 entreprenörer och de får två uppslag var till att förklara just sin grej och ge råd och tips.
Något som slår mig är att alla utgår från sina egna erfarenheter. En säger att man ska undvika att ta in kapital så långt det bara går, en annan att man inte ska vara rädd för att ge bort andelar av företaget tidigt för att få in rätt kompetens. Jag tror att båda har en poäng, men viktigare är att det inte behöver finnas ett rätt och ett fel. Det som var rätt för en person kanske är fel för en annan och därför ska man ta tips och råd med en nypa salt.
Jag velar just nu mellan att bara bygga något, vad som helst, och att vänta på en idé jag faktiskt tror på. Å ena sidan kan en icke lönsam produkt ge inspiration till nya saker, å andra sidan har jag svårt att motivera mig när jag inte riktigt tror på det jag gör. Risken är förstås att jag väntar och väntar och att det aldrig blir något. Entreprenörskap kanske är just att genomföra alla konstiga idéer man får?
I helgen var det Geek Girl Meetup!
GGM är en konferens för tjejer som jobbar med internet. Den drogs igång för några år sedan och har nu börjat sprida sig även till andra länder. Av och för tjejer. I en värld där 18 av 18 Sime*-domare i år var män (ja, på riktigt) är GGM ett mycket välkommet avbrott.
Visst är det kul att lyssna på alla föreläsningar, men den stora behållningen tycker jag är nätverkandet och inspirationen jag får! Jag har lärt känna många galet kompetenta och inspirerande människor och det var mitt första GGM för ett år sedan som fick mig att våga ta steget och säga upp mig för att bli egenföretagare.
Jag var tyvärr lite morgontrött i år och missade alla förmiddagsdragningar både på lördagen och söndagen, men eftersom de finns på Bambuser** så ska jag ta och kolla på allt nu i efterhand!
Om du missade höstens GGM så kan du fortfarande komma på de evening sessions som GGM ordnar. Nästa är den 9/12 och är en UX-workshop.
* Sime är en slags prisutdelning, där det bestäms vem som har gjort bra ifrån sig på Internet i Sverige det senaste året.
** Bambuser är en svensk videostreamingtjänst. Affärsutvecklingschef är Annelie Demred.
Igår var jag på kurs hos Grädde Invest. Målgruppen var kvinnliga företagare och ämnet riskkapital. Kurser som denna verkar behövas, 25% av företagarna är kvinnor, men vi står bara för 2% av alla ansökningar om kapital!
Jag har inget behov av riskkapital för tillfället, men något jag har nytta av är att veta hur riskkapitalister värderar företag och idéer. Det är nämligen precis vad jag måste göra när jag bestämmer mig för vad jag ska satsa på när jag bygger mitt startup. Sen är förstås möjligheten att informellt få en hel dag med människor som kan branschen inte något man tackar nej till direkt.
Grädde Invest investerar tidigt i IT-bolag. Drömteamet är för dem en supersäljare och en teknisk stjärna som har en idé som bär. För att vara en kandidat för riskkapital ska man vara beredd att sälja företaget efter några år. En investerare räknar nämligen alltid med en exit (att kunna sälja sina andelar) och då är det inte säkert att man själv kan behålla sin andel av företaget. Man ska vara oerhört fokuserad på tillväxt och att tjäna pengar, för eftersom 9/10 företag misslyckas så måste riskkapitalisterna kompensera för detta genom att satsa på företag med hög avkastning. Pengar bör alltså vara styrande och du måste vara beredd på att din vision kan krocka med investerarens krav på avkastning.
Så, vad är det då investerare bedömer?
Primärt tittar de på entreprenören och affärsidén. En halvbra idé med en otroligt driven och kompetent person kan få pengar, medan en toppenidé med fel person bakom inte kommer få det.
De tittar även på
Du måste göra en affärsplan och om din affärsmodell förlitar sig helt på annonspengar så kommer i alla fall inte Grädde att investera i ditt företag. Därmed inte sagt att det inte går att tjäna pengar på nischad annonsering, men jag tror att det är skalbarheten det faller på.
Riskkapital är inget man tar in om man kan undvika det, man säljer ju trots allt en stor andel av sitt företag, men ibland behöver man expandera snabbt och då kan det absolut vara en idé. Särskilt om man hittar rätt investerare, som kan bidra med kontaktnät och kunskap. Människorna på Grädde är supertrevliga och inte det minsta läskiga och kommer inte att sprida din idé, så var inte rädd för att söka pengar!
Jag jobbar med webbutveckling och känner en massa riktigt smarta och coola utvecklare. Vissa av dem är kvinnor, men det är inte ovanligt att jag är den enda tjejen i ett utvecklingsteam på 5-10 personer.
Inget nytt under solen kan man tycka, men jag var på en trevlig after work med Spotify och stod och pratade med tre utvecklare när det plötsligt slog mig:
Det är skägg överallt.
Jättemycket skägg!
Skäggighet verkar vara inne just nu, men förutom att vara en trend så finns det en del symbolik i det. Är man skäggig, så är sannolikheten stor att man är en seriös och kompetent programmerare. Mer om unixskägg kan man läsa i unixwikin.
Jag är van Linuxanvändare, programmerar en bunt olika språk och har inga problem med att sätta upp några servrar och databaser om jag behöver det, men jag har bara ett ynka skäggstrå.
I den här bloggen kommer jag att skriva om teknik och mitt liv som entreprenör och egenföretagare. Det blir säkert en del genusfilosoferande också. Mitt mål är att man oavsett förkunskap ska förstå vad jag skriver. Inget mera skägg!